Yttrandefriheten är hotad sägs det. I alla fall när man hotar att lägga censur på folk som inte alltid anses politiskt korrekta. Då är den faktiskt det. Alex Schulmans stängning av sin blogg väckte tydligen något som legat och slumrat en längre tid och jag antar att mycket handlar om moral - rätt och fel, nätmobbing och människor som saknar organen att förstå detta. Empati och förståelse för andra. Pressombudsmannen Yrsa Stenius tycker att yttrandefriheten missbrukas och att det på sikt kan innebära lagstiftning. Men i själva verket vet vi alla att det handlar om att media börjar tappa kontrollen över vad som sägs på nätet. Det går inte att styra människors åsikter och därför skall det lagstiftas så att någon kan återfå kontrollen igen. Men vad skall man lagstifta mot egentligen, mer specifikt? Vad folk får och inte får säga? Att jag inte får tycka att Reinfeldt är dum? Vart lägger ni yttrandefriheten så länge då?

[i]Pressfrihet bygger på ett samhälles tryckfrihet och yttrandefrihet. Grunden är att det i tryck ska vara möjligt att kritisera de styrande och förmedla information. Pressfrihet ingår som en självklar del av de flesta definitioner av demokrati.[/i]

[url]http://www.tidningeniskolan.se/latestArt.jsp?c1=668&c2=692[/url]

Jag kan hålla med om det här. Det [u]är[/u] faktiskt så. Man kan aldrig undanhålla information bara för att det låter fel i andras öron. "Information wants to be free" bruka det heta. Det skall givetvis gå att tycka fritt om [u]i princip[/u] vad som helst utan att man ska behöva bekymra sig över rättsliga övertramp. Men detta till trots anser jag också att det bör finns gränser. Gränser som jag själv skulle anse även vidrör vid personlig integritet ibland. Det är en självklarhet att offentliga personer alltid får en hel del kritik av samhället i stort och många som kritiseras får antagligen skylla sig själva att de hamnat där. Men så läste jag en artikel i Expressen idag. Det väckte mina funderingar ytterligare kring vart gränsdragningen bör göras, och av den anledningen sitter jag nu också och skriver detta. Det stod:

[i]Det var vid en konsert på Fryshuset i Stockholm 2005 som Turbonegros sångare Hank von Helvete började berätta en grov sexhistoria om en familj som påstods ha utfört incest och pedofili.[/i]

[url]http://www.expressen.se/nyheter/1.867734/hovet-hanas-for-familjeproblem[/url]

Personligen kan jag tycka att det börjar gå för långt med yttrandefriheten där. Man skall inte ta hur mycket skit som helst. Och vad har Turbonegro ärligt talat att göra med hovet, förutom att se dumma ut ytterligare i en sån korkad grej? Jag har inte hört talas om dem särskilt mycket och tidigare har jag inte tyckt något heller. Men det här förändrade givetvis min åsikt om dem. Vilka människor lyssnar på sån idioti egentligen? Kan fansen stå bakom det? Herregud. Det är så onödigt!

Yttrandefriheten hotas faktiskt inte egentligen, i alla fall inte på det sätt som många vill ha det till. Om yttrandefriheten hotas av någon så är det av de fanatiker som kämpar för att upprätthålla den och som själva missbrukar genom att kränka andra människor för att därefter ställa sig och skrika att dom också har rättigheter. Jag har personligen inte läst Alex Schulmans blogg, men jag tror att Stenius och lagstiftarna fokuserar på helt saker. Nu när Sverige plötsligt vaknat ur sin dvala och inser att nätmobbing är allvarligt så blir det ramaskri för att någon vill lagstifta. Och herregud, det är frihetskämparna som skriker. Men vadå? Skulle det här vara något nytt? Rättsfall med kränkningar ligger garantera på hög hos polismyndigheter för flera år tillbaks! God morgon Sverige!

Nej, vi behöver inte en lagstiftning som begränsar yttrandefriheten, det ser bara dumt ut. Att vara offentlig medför alltid att någon tycker något, såsom TV4s "Hey Baberiba" gjorde med hovet och som också kritiserades hårt ett tag. Men det känns för mig också så mycket mer rumsrent än när människor tuffar till sig och börjar kalla folk för pedofiler eller vad det handlar om. Det är en helt annan sak. [u]Det[/u] är nätmobbing och absolut inte okej och där stödjer jag en lagstiftning till 100 %.


[i]Piratpartiet tar strid för rätten till ett skyddat privatliv - rätten att inte vara övervakad av statsmakterna. Rätten att inte vara avlyssnad. Rätten att få ha vissa saker ifred, för sig själv. Det som brukar kallas för "personlig integritet". Det som är vackra ord för andra, är ett kärnvärde för oss.[/i]

Så skriver piratpartiet på sin hemsida. Det kan säkert låta bra i mångas öron, men vad vi missar då är att mycket av deras uttalanden handlar om den statliga övervakningen av svenskar. Eftersom deras politik handlar om fildelning handlar det givetvis också om att förebygga statlig övervakning av fildelares verksamhet. Jag håller absolut med om att det är idiotiskt med övervakning i såna syften och att övervakning inte får ske godtyckligt av myndigheter. I synnerhet inte om det jag säger skyfflas runt överallt och hamnar i London för analys, eller om någon figur i Stockholm går igenom mina privata telefonsamtal i någon central databank. Det känns självklart fel. Men fortfarande så glömmer vi kanske att det även finns privata intressen av att upprätthålla ett skyddat privatliv. Det går lite hand i hand med yttrandefriheten faktiskt. Jag tycker inte på något sätt att det är rätt att människor sitter och kastar skit på varandra på nätet bara för att det går. Där, om någonstans, bör man kolla hur det står till med dagens lagstiftning. Där brister den definitivt...