Mitt intresse för bloggosfären vaknade för ganska länge sedan nu, men det var inte förrän jag upptäckte cirkusen kring "Schulmangruppen" som mitt verkliga intresse vaknade till liv. Tidigare har jag skrivit minimalt och aldrig involverat mig nämnvärt i viktigare sakfrågor. När jag insåg att jag antagligen berörs, eller förr eller senare kommer att beröras, av det som sker på nätet så har jag upptäckt att det inte alls är dumt att opponera sig ibland, både för och emot. Ett bra exempel på ämnen som jag fått upp ögonen för är de som berör [url=http://forum.tornevall.net/blog.php?b=12]yttrandefriheten[/url], där det finns två läger - de som förespråkar den och de som närmast verkar vilja avveckla den. På ena sidan står hysteriker som anser att yttrandefriheten är allt och att man därmed får säga precis vad som helst, vart som helst och samtidigt räknar kallt med att deras handlingar skall passera helt utan konsekvenser. När de sedan drabbas själva är det obekvämt, besvärligt och otäckt. Hyckleri på hög nivå. På andra sidan står uppenbarligen massmedia, makthavare och ytterligare några vilsekomna individer. Människor som anser att man kan tycka och tänka fritt - så länge det passar dem och så länge man är politiskt korrekt så lovar dem att inte censurera något. Det fria ordet är nämligen oerhört kraftfullt, så länge det inte missbrukas av tidigare nämnda hycklare - som [U]definitivt[/U] är ett större hot mot yttrandefriheten än censuren, då censuren många gånger dessvärre sitter i en högre maktposition. Jag har bestämt mig för att ta ställning för båda sidorna, men med lite modifikation. Det finns säkert fler som gör på samma sätt, jag har bara aldrig fått möjlighet att ta del av dessa värderingar ännu och det är förstås lite synd. Så därför inleder jag nu själv, för att orden åtminstone skall finns tillgängliga.

Allt har verkligen två sidor. Jag tycker absolut att man skall få säga vad man vill utan att man blir censurerad. Men efter att ha befunnit mig en längre tid i en bransch, bestående av forum, så inser jag att det någonstans finns gränser för vad en frihet innebär och det är alltid lättast att förespråka denna frihet så länge man själv inte blir utsatt för obehagligheter. Man skall dock inte glömma att man inte ens där kan man hindra att folk från att tycka saker, i synnerhet inte om man är en offentlig person, vilket jag också lärt mig under det fåtal gånger jag kommit i kontakt med ämnet PuL. Jag ser mig dock inte alls som en offentlig person och jag anser även fortfarande att jag har rättigheter, att få ett drägligt "personskydd" och jag vill själv ha en möjlighet att själv bestämma över min egen person och integritet. Där kämpar piratpartiet för en god sak, men tyvärr bara på statsnivå (vilket innefattar att de bland annat inte vill bli avlyssnade och kränkta av högre makter). Jag har iallafall fått för mig att de aldrig eller väldigt sällan debatterat för privatpersoner i den privata sfären.

Jag kommer att tänka på en pågående konflikt, där en bloggande eskort har utsatts för hot om [url=http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2007/10/05/ar-det-vart-risken/]outning[/url], där den person som hotat bland annat försvarar sig med att det är fel att skriva under pseudonymer och därför verkade tro sig ha rätten att tala om för allmänheten vem personen egentligen är. Helt utan respekt för varken integritet eller den andres familj, för att sedan gå ut [url=http://sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=2792]i radio[/url] och påstå att det finns ett ondskefullt "drev" som går till attack. Ännu en gång talar vi alltså om konsekvenser som den egna personliga handlingen får och någonstans får man faktiskt skylla sig själv om man är så dum att man utsätter sig för sådant, genom att hota andra.

För mig som inte har någon juridisk bakgrund så vet jag inte särskilt mycket om lagar kring integritet, personuppgifter och vad som får - eller inte får - göras. Ännu. Jag har dock bestämt mig för att sätta mig in i det då jag tyvärr bara har lärt mig fragment av dessa lagar ett fåtal gånger, när jag själv haft behov av det. Mitt ställningstagande idag innebär i princip det jag kortfattat beskrivit här ovan - jag kan tycka att det är okej att man tycker saker om vem eller vad som helst, inom rimliga gränser. Om någon tycker att jag är dum, ful, en stor idiot eller bara väldigt trevlig, så är inte det något jag kommer lägga någon större vikt vid eftersom det bara handlar om åsikter. Det är fullt acceptabelt och jag har genom åren lärt mig - och inte bara lärt mig det, jag har äntligen [I]förstått innebörden[/I] av det också - att man inte kan vara omtyckt av eller tycka om alla. Jag har också haft möjligheter att ta avstånd från människor jag inte tycker om. Jag är inte längre så brydd om livets alla dåliga sidor, det mesta negativa rinner av rätt snabbt och de som inte gillar vad jag tycker behöver absolut inte göra det, men då inte heller skall räkna med mina sympatier. Men eftersom jag står mittemellan frihetskämparna och censuren så anser jag även att det bör finnas gränser, vilket också är därför jag med glädje ser fram emot den dag då lagstiftningen börjar granskas.

Och visst finns det gränser. Det [I]finns[/I] saker som kan kränka om man "slår" för hårt. Mycket är redan idag åtalbart, men tyvärr är det i många fall skillnad på skrivna texter på nätet och tryckt text, vilket jag återkommer till senare, med en länk här nedan. Jag gillar sakliga debatter och diskussionsnivåer där alla sidor har chansen att försvara sig. Jag är för en öppenhet där alla kan få tycka vad dem vill, även om motståndarsidan väljer att inte säga något. Man skall kunna tycka att Göran Persson är fet, eller att Reinfeldt har lika mycket [I]i[/I] huvudet som utanpå. De båda är dessutom offentliga personer, i en position som innebär att det finns ett allmänintresse kring dem och som även innebär att man alltid lär tycka något extra, utöver deras egentliga syfte. Om någon sitter i andra änden av landet, eller om någon på TV säger detta så är det föga troligt att någon bryr sig om dessa väldigt begränsade åsikterna. Inte för att jag tycker något av det jag sagt, bortsett från att jag har mycket lättare för att gilla Persson än Reinfeldt, men ändå. Och skulle någon tycka att jag är en korkad tunnis med ätstörningar så, fine. Så synd då?

Gränserna har jag satt mycket högre och det finns saker som jag definitivt reagerar på. Som den artikel jag läste på Expressen nu i veckan om [url=http://www.expressen.se/nyheter/1.867734/hovet-hanas-for-familjeproblem]Turbonegros attack[/url] mot hovet. Jag brukar vara stark motståndare till hovets kritik mot exempelvis [url=http://www.aftonbladet.se/nojesliv/tv/article328816.ab]nöjesbranschens ironiseringar[/url] av offentliga personer och man får faktiskt stå ut med lite, men uttalanden i klass med Turbonegro gör situationen så skrämmande idiotisk. Det är så fruktansvärt onödigt att hålla på så och vad såna människor har med saken att göra egentligen är mig fullständigt ofattbart. Ett annat exempel i samma kategori, är det faktum att Viktoria har lidit av ätstörningar. Vem fasen bryr sig om sådant ovidkommande tjafs [U]egentligen[/U], om man nu bortser från massmedia och sensationsjägare, skvallertidningar och kompletta idioter? Visserligen känns det svårt att jämföra sånt, men en viss skillnad är det, på Turbonegro incest-anklagelser och allmänhetens intresse för Viktorias ätstörningar - det ena är betydligt mer kränkande för hovet än det andra. Dessutom är det, som någon kommenterade i ett av mina inlägg på Aftonbladet, mycket troligt brottsligt. Det är således när andra människor börjar ta illa upp, där språk och kommunikation sker på en helt annan, sjukare nivå, eller där syftet är att förnedra någon, som jag börjar dra öronen åt mig, där påståenden och spekulationer skrivs om och dessutom framställs som konkreta fakta.

Det är aldrig rätt att kränka andra människor. Gränserna är hårfina och olika människor kränks av olika saker vilket lär göra en lagstiftning ganska besvärlig, eftersom man samtidigt bör se upp så att inte något befintligt fungerande förstörs eller kvävs i censur. Jag läste en artikel på [url=http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=701022]DN[/url] om detta, som jag gillade, vilket var vad jag ville återkomma till här ovan. Där står bland annat följande text skriven, och det som är väldigt vikigt också att belysa i en sådan här debatt -

[I]Tryckfrihetsförordningen fungerar inte längre som det var tänkt. Orsaken är att de existerande grundlagarna inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området tillkom före Internet och särbehandlar det tryckta ordet. De undantar alltså i praktiken sådana texter, yttranden och bilder som framställs med modern digitalteknik. Det medför att tryckfrihetsbrott som förtal, olaga hot, uppvigling och hets mot folkgrupp i vissa fall inte kan bestraffas med nuvarande grundlagsreglering.[/I]

Det fria ordet segrar inte alltid, som frihetskämparna verkar tycka. Efter handling kommer nämligen konsekvenser och det är lustigt - och väldigt tråkigt - att det alltid glöms bort i såna här debatter...