Tweet
Du fryser där i din ensamhet med mörkrets glupska fingrar om din kropp. Men ikväll måste jag skriva denna dikt till dig.
Jag vill nå dig med mina ord innan du flyr igen. Du letar trygghet, men har svårt att finna den.
Främling med vinden under dina vingar har du ständigt uppryckta rötter. Du stannar aldrig länge, men lämnar spår av glädje och saknad hos mig.
Älskade vän, du lämnade kvar din skugga, du for med hälften av ditt liv. Jag ser spåren efter dina jordlösa rötter.
Du föddes i Maj, strax innan sommaren blev till. Livet jagade i dina ögon, ville
se så mycket.
Du slog armarna om alla du mötte. Nu har du hamnat i hjärnans mörka labyrint, med fastfrusna armar.
Glöm inte: Fast jag är långt borta står jag helt nära dig. Du finns i mitt hjärta. När det känns som mörkast. Allt växande börjar i mörker!
Jag vill nå dig med mina ord innan du flyr igen. Du letar trygghet, men har svårt att finna den.
Främling med vinden under dina vingar har du ständigt uppryckta rötter. Du stannar aldrig länge, men lämnar spår av glädje och saknad hos mig.
Älskade vän, du lämnade kvar din skugga, du for med hälften av ditt liv. Jag ser spåren efter dina jordlösa rötter.
Du föddes i Maj, strax innan sommaren blev till. Livet jagade i dina ögon, ville
se så mycket.
Du slog armarna om alla du mötte. Nu har du hamnat i hjärnans mörka labyrint, med fastfrusna armar.
Glöm inte: Fast jag är långt borta står jag helt nära dig. Du finns i mitt hjärta. När det känns som mörkast. Allt växande börjar i mörker!