Vem har kommit på den befängda idén att vi måste ta ansvar för vårt eget utrymme, och samtidigt hålla distans till oss själva? Som sjukpensionär belastar jag samhället och utrymmet där är minimalt. Aldrig i helvete att jag tänker ta ansvar för det lilla utrymmet!

Jag hör ständigt att jag ska försöka ha distans till mig själv, Många tror tydligen att det är som att sänka farten i trafiken. Man tar sikte på en vägmarkering och räknar ett tusen ett - ett tusen två - ett tusen tre, till framförvarande bil.

Men eftersom jag är en så otroligt positiv idiot, försöker jag se på mitt liv på samma sätt som manusförfattaren låter sin påhittade filmfigur i slutet av filmen upptäcka att det faktiskt fanns en poäng i att det gick åt skogen.

Vilken skog jag än väljer att gå i, så blir verkligheten densamma. Min levnadsbeskrivning från försäkringskassan fyller inte många A4 sidor! Men de glömde en viktig sak. Levnadskonst är konsten att skära bort lagom mycket, INTE hela människan!