...om kärlek vet jag inte tillräckligt ännu men så långt har jag kommit att jag börjat inse att det nog inte handlar så mycket om vem som gillar eventuellt älskar mej eller inte...nä,för även om det är önskvärt och älskvärt så torde det viktigaste vara vem jag tycker om/älskar samt vad och varför...det är väl det man i första hand skall hålla reda på å klura på.Ofta tror jag att vi tjejjer låter oss smickras å förföras av den uppmärksamhet vi får å därmed riskerar man att gå vilse i andras tillfälligt goá armar.Just nu har jag fått väldigt mycket fina kärleksförklaringar av en person som verkligen ser mej samt uppskattar mej för den jag är.Framför allt är jag impad av att han gillar och bekräftar de sidor hos mej som är mest udda och unika,haha,de som ej alla uppskattar,men som oxå jag gillar bäst hos mej...mina "spunk" sidor som jag kallar dom,de som får mej att skratta åt både mej själv och livet,vilket han gärna gör med mej....men det sorgliga är att hur mycket han än trivs med mej påminner det mej bara om hur mycket jag oxå vill känna så som han för någon,å det gör jag ju sorgligt nog inte tillräckligt med honom...det är ledsamt och jättesorgligt,men sant å viktigt å det vet och förstår han med...så nu har jag iallafall insett att jag vill älska och bli älskad så som han gör det,för han gör det så bra å så ska det va...Tack för ida´!