Jag har alltid varit lite förundrad över det här med butiksköer. Ibland dyker det upp nån figur som tycks känna personen som sitter i kassan och dom pratar så hjärtligt. Jag har själv försökt göra det där några gånger. Ni vet, skoja till det lite och se hur reaktionen blir. Men det har nästan varit orörliga miner, 98:50 och ett tack. Hur gör folk? För även om man är stamkund så är det tydligen få som lyckas föra en hövlig konversation över disk.

Idag var det dock för första gången min tur. Men jag fattade det inte först. Det var fullt i butiken och köerna var milslånga. Det lustiga var bara att det inte är lönedags riktigt än och de flesta får ju sina pengar runt 25 varje månad. Nu har jag iofs lyckats få mina utbetalningar från a-kassa och försäkringskassa på ganska udda datum, så visst, det finns ju dom som får sina pengar tidigare. Men generellt alltså. Sagt och gjort. För att kolla reaktionen på tjejen som satt i kassan frågade jag "Det är väl inte löning redan?". Chockerande nog fick jag ett svar som var trevligare än den vanliga reaktionen man får. Det visade sig vara grannen.

Min slutsats kring detta, och något som jag antagligen innerst inne alltid vetat, fastän jag inte viljat erkänna är nog trots allt att om man ska få ett trevligt samtal med en svensk och som sitter i en kassa - eller för all del busskön - så måste man tydligen känna personen. Trist att inte fler är som mig då...