Än en gång förvånas jag över människans bristande läskunskaper när det gäller datorbranschen. Speciellt så har jag noterat att läsförståelse och ilska är en riktigt taskig kombination, där ilskan gör att läskunskaperna brister ännu mer än om man skulle ha varit lugn i samma situation.

Den första indikationen på bristande läsförståelse kan man lättast finna om man beger sig till supportbranschen eller läraryrket, där man exempelvis skall lära ut hur man använder Word. För varje liten popup-ruta som dyker upp på skärmen kan eleverna fråga "[I]Vad skall jag göra nu?[/I]" samtidigt som dom vänder sig mot läraren med en förtvivlad blick. Detta, trots att det står skrivet "[I]Tack för att du sparade filen. Tryck OK![/I]".

Människans stora brist ligger således i hur man läser instruktioner på en bildskärm. Samma sak tror jag är nära besläktat med hur man ibland läser eller tolkar regler. Ett bra exempel på detta är när det i reglerna står "[I]När du vill kontakta oss med frågor, skicka e-post hit[/I]" efterföljt av en e-postadress och trots detta får frågor skickade till en privat adress. Då kan jag inte annat än säga att det verkligen är fel någonstans.

Den här sagan börjar någonstans mitt i ett virrvarr av kaos, där en så kallad "[I]minoritet[/I]" önskat att få veta vilka regler som gäller och vart man skall vända sig när osäkerheten gör besök i hemmet. Första reaktionen på ett sådant önskemål, då man i förväg inte haft några direkta regler uppstaplade i punktforum, är givetvis att man skriver sådana. Önskemålen var även att man skall vara ödmjuk mot alla människor, hur avvikande dom än må vara, vilket visat sig fungerar väldigt dåligt i praktiken. Avvikelser riskerar att ta större plats än man tror och det kan medföra att andra stöts bort istället.

När reglerna är färdiga så finns dock missnöjet kvar - vi har ju inte besvarat deras önskemål på det sätt som dom ville att vi gjorde det. Nej, vi har ju värnat om resten av världen också.

Visst, jag kan hålla med om att alla människor i grund och botten borde få ha en plats att vistas på. Man skulle [I]kämpa för att alla skulle få en egen plats att vara på[/I] sades det och det lät faktiskt riktigt bra när jag läste det första gången. Vad jag helt hade glömt bort var det faktum att det redan var på det viset. Denna [I]minoritet[/I] har redan en plats att vara på, där man kan sitta och ha synpunkter på allting som går att frammana i ord, där det inte finns någon byråkrati som styr vad man får göra och inte får göra. Ett slutet sällskap och en klubb för inbördes beundran, där mest blodspillan belönas i än mer hetsiga kommentarer. Ungefär som i skolan där skolans mest mobbade skall hoppa från den högsta byggnaden på området och alla eleverna skriker "[I]Hoppa! Hoppa! Hoppa![/I]". Sådana människor vill alltså ha en plats att vara på? Vedervärdigt och under all kritik.

Då kan man givetvis undra vad som är fel på den befintliga platsen eftersom man kämpat för att få en ställe att vara på? Det finns ju ett som redan passar perfekt.

Svaret tros vara mycket enkelt - det saknas publik där. En viss typ av människor, som blir kallade för [I]minoritet[/I], har väl ändå vissa behov av att hävda sig men hur kul är det när ingen bryr sig? Varför är det en minoritet? Hade det här beteendet varit accepterat idag så hade väl dessa människor ändå inte varit en minoritet? Framför allt är det inte roligt att skrika [I]Hoppa![/I] om taket är tomt.

Självklart så lyser solen vidare utomhus under tiden, vilket får mig att fundera på om dessa människor överhuvudtaget har ett eget liv att sköta. Alla andras tycks ju vara så mycket intressantare att involvera sig i. Jag kan tycka, efter mycket funderande, att det som redan existerar är fullt tillräckligt för en avvikande [I]minoritet[/I]. Så länge inte min frid störs av den, så kan den fortsätta att vara där den är.