Idag satt jag och några kollegor och diskuterade runt fikabordet om hur kunder beter sig mot oss när de ringer in. Vi halkade också in, efter att jag frågat om jag inte även internt är ganska gnällig. Jag blev på ett positivt sätt beskriven som "något syrlig" i mina kommentarer och att jag ibland när jag är grinig lyckas bädda in mina sarkasmer på ett snygg sätt. Det var rätt kul att höra, trots att det egentligen borde uppfattas som negativt, mest för att jag faktiskt själv betraktat mig på det viset - med viss oro över gnällkärringstämpeln, som alltid förstås. Men tydligen så går attityden hem. Folk gillar när någon vågar säga det som ingen annan vågar. Fast för min del handlar det mest om att få ur sig något, när det behövs, istället för att bära allt för länge på det.