Dikter man skrivit själv

[Zingo_59]

ETT FRÖ AV HAT!

Du sådde ett frö av hat i mitt hjärta
Första gången du orskade mig smärta
Var eviga dag som går
Hatar jag dig allt jag förmår
Jag tar inte längre hänsyn till dig
För du tog inte hänsyn till mig
Du stal min tillit,du sta lmin kropp
Du fick mig att ro att det inte fanns nåt hopp
Nu är jag på väg tillbaka till livet
Men aldrig mer att jag tar nåt för givet.

[Lover]

Sv: Dikter man skrivit själv

Känns...träffande just nu lite iaf..

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Känns...träffande just nu lite iaf..

Oki tack för att du svarade iallafall.

[Lover]

Sv: Dikter man skrivit själv

Oki tack för att du svarade iallafall.

Klart! Har du inte skrivit flera?

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Klart! Har du inte skrivit flera?

Jo det kan jag väl göra när jag känner för det.

[Tornevall]

Sv: Dikter man skrivit själv

Jo det kan jag väl göra när jag känner för det.

Har du några på lager?

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Har du några på lager?

Japp det har jag har väl ett par till som jag kan skriva men det kommer när jag har lust att skriva.

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Maskrosbarn

du envisa vackra.
Envis och stark är du.

Du kan dra upp mig med rötterna,
spotta på mig
och klippa av mig benen.

Men jag kommer alltid att komma igen.

Jag kommer att rota mig igen,
växa och frodas.

Du kommer alltid att vara förföljd av mig.

Kanske trodde du att du gjorde rätt.

Men dina ord,
onda och fula
var de som gödde mig.
Jag har växt.
Du kunde inte bryta ner mig.

Kanske var det din mamma som hade lärt dig
hur du skulle vara.
Men hon hade fel.

Jag kommer åter.
Du kommer inte undan.

Jag följer dig till helvetets rand,
för det är där du hör hemma.
Som man sår får man skörda.

Envist står jag kvar,
kämpar min väg fram i livet.
Du kan inte bryta ner mig,
envist står jag kvar,
slår tillbaka
med vassa armbågar.

Maskrosbarn,
du envisa vackra.

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

BREV TILL DIG FRÅN FLICKAN PÅ GATAN
Du lät mig gå.
Trodde du jag gjorde det med flit
Du sa ingenting.
Släppte mig bara.
Kanske ville du vara schysst
och inte ställa till en scen.
Förstod du då inte alls?
Jag hade redan ropat på dig!
Länge högt ljudlöst
Utan en min bad jag dig.
Du såg inte min nöd.
Det enda du såg var vardagen
Det gamla vanliga.
"Se mig! Ta mig! Rädda mig!
Kom och bevaka dina rättigheter!"
Skrek jag med min kropp
Men du kände mig inte
och hörde inte min kramp.
Han erövrade mig leende
Jag var hjälplöst förlamad
Utlämnad av din blindhet
till Honom och Hans ögon.
Du räddade mig inte.
Du skulle ha kysst bort
Hans bild från mina läppar
Hans värme ur mina ögon
Kramat ut Honom ur mig
Jag är din
Jag tillhör dig
Din egendom är skövlad
Hemfridsbrott är begånget
Han har trängt in
i utrymmen reserverade för dig
Men du lät mig gå
Du släppte mig utan att bli arg
Det var så jag blev en allmänning.

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Jag var ett barn, ett naivt litet barn
som fastnade i "fula farbrorns" garn
Jag litade på att du bara ville mig väl
priset jag betalade är avsaknaden av själ

Du lurade, svek och bestal
du gav mig inget val.
Jag kunde inte göra annat
vilket jag ofta har förbannat

DU gjorde fel, så skulden är din!
trots detta har jag gjort den till min
Även skammen tillhör dig
men än så länge bor den inom mig...



Genom eld, genom vatten
i bländande ljus, i mörkaste natten

Ge mig ett liv, ge mig hopp
Ge mig kraften att acceptera min kropp

Utmed älvar, berg och hav
springer runt i hjulets nav

Följer kanten på livets älv
Ge mig förmågan att älska mig själv...


Dessa dagar som kommer och går
formar hur vi är och mår
Varje dag, varje år
efterlämnar vi små, små spår

Dessa dagar tar nån gång slut
så spill ingen tid, lev ditt liv och njut
Även dagarna lämnar sina spår
så även sommar, höst, vinter och vår

Dessa dagar som vi ser passera
kan både bygga upp eller rasera
Beroende på var vi befinner oss i livet
morgondagen kan inte tas för givet

Dessa dagar som vi har lånat
har många människor förvånat
Dessa dagar är vad vi kallar liv
Så delta varje dag, var inte passiv...!

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

Tänker på dig.
Kan inte

Kan inte gömma mig från det förflutna
kan inte få mina minnen att bleka
kan inte få mitt liv tillbaka
kan inte leva här och nu

Kan inte glädjas åt livet jag har
kan inte gråta ut sorgen som finns kvar
kan inte ta bort det som smärtar
kan inte ens känna mig glad

Kan inte skrika åt dig att försvinna
du finns omkring mig ändå
du är som ett osynligt väsen
som snärjer mig

Kan inte förmå mig att hata dig
fastän du har förstört livet för mig
Vill inte ha dig kvar i mitt liv
Jag vill att du lämnar mig ifred!

Du har snärjt mig länge nog,
fått mig att falla handlöst gång på gång
Far åt helvete!
Stick och brinn

[Zingo_59]

Sv: Dikter man skrivit själv

GE MER OCH FÅ MER!!!!!

Ge någon ett leende – du får ett leende tillbaka.
Ge någon en kram – du får en kram tillbaka.
Ge någon vänskap - du får vänskap tillbaka.
Ge någon kärlek – du får tusenfallt tillbaka.



HJÄRTAT!!!!!!

Du lilla, lilla hjärta rött hjälp mig att bli kär.
Jag har ingen man, inte heller barn.
Du lilla hjärta rött hjälp mig att bli kär.

Jag har ingen man, inte heller barn.
Du lilla hjärta, lilla, du lilla, lilla hjärta kom in hos mig.

Kom in hos mig Du lilla hjärta. Jag ska inte göra Dig något omt.
Kom in hos mig, kom in hjärta.


VILA!!!!

Jag vill så gärna vila i famnen på dig, och få kinden min smekt av handen, av dig. Jag vill så stilla vaggas till ro, känna tillit, närhet och evinnerlig tro.

[Skorpan]

Sv: Dikter man skrivit själv

Vem hör tårar när det regnar utanför