Rovdjursöga

[Connie]

I dina gester drar naturen fram. Dina tänder syns gnistra av magi, och dina ögons eld förbränner den arma rest som är jag. Och jag måste fly när din skugga drar förbi.

Din päls består i ögonfallande skiftningar. Och ditt öga frambesvärjer din gestalt i mitt hjärta. Min lidelse kan aldrig svalna för dig, men ej heller min rädsla för din styrka.

Till skuggornas värld du drar dig undan behagfullt utsträckt likt en sfnix. Och i ditt ögas brunn, än drömsk, än grym, än vek är färgen brun, ljuvt förförisk belyst av månen.

[Nova]