Förhöret hos Gud

[Connie]

– Ni hade alltså följt med en av mina änglar till himlen i går. Var det första gången ni träffade en ängel?
– Ja.
– Vad pratade ni om?
– Allt mellan himmel och jord.
– Hur nära kom han?
– Så nära att bara läpparna fick plats.
– Vad gjorde ni då?
– Jag stod först och väntade några sekunder för att se vad han tänkte göra. Men han bara stod där.
– Vad gjorde ni då?
– Jag försökte kyssa honom. Jag tog tag i honom rakt framifrån.
– Sa ni något?
– Nej.
– Sa han något?
– Det minns jag inte. Jo, han sa sitt namn - Gabrielle.
– Och sen?
– Vi stod så nära att ögonen immades.
– Och sen?
– Han försökte läsa mina tankar.
– Och sen?
– Han tog tag om mina axlar och tryckte sina läppar mot mina.
– Hur länge gjorde han det?
– Det vet jag inte.
– Vad hände när han kysst er?
– Han lyfte upp mig i sina armar - bar bort mig till fönstret. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
– Och sen?
– Ja, sen flög vi ut genom fönstret. Därefter landade han på ett moln som ledde tvärs över himlen och vidare fram till pärleporten. Där släppte han ner mig.
– Känner ni honom väl?
– Jag har läst om honom.
– Visste ni att han fanns och hade vingar?
– Jag har sett bilder på honom, men det är flera år sedan.
– Försökte ni flirta med honom?
– Nej, det gjorde jag inte!
– Har ni följt med honom på resor förut?
– Nej, det var första gången. Jag känner honom ju inte!
– När kom ni hem igen?
– Först följande natt.
– Hur mycket var klockan då?
– Den var mycket… runt midnatt faktiskt.
– Vad vill du honom?
– Ta flyglektioner. Han är den perfekta läraren!
– Den där Gabriel är inte bara kvalificerad, han har tur också, sa Gud och gick sin väg.