Tweet
Vårt villaområde ger fina bomöjligheter åt sommarens fåglar och skydd åt de vinterfåglar som brukar gästa oss. Skogen runt området ger med sin täta grönska ett fint skydd åt flera fåglar som slagit sig ner här. Barnomsorgen nere vid ån vållar inga bekymmer för samhället. Föräldrarna ser helt enkelt till att barnen och deras behov kommer i första hand. Men som för alla nygifta gäller det att hitta en lämplig bostad. Vid ån står hemmet och barnen alltid i centrum för föräldrarnas omsorg.
Men så befolkas också området vid ån av djur och inte av människor. Vägen som skär genom bostadsområdet har tyvärr orsakat några olyckor med dödlig utgång. Fartvidunder brukar skörda sina offer både bland fåglar och hos de pälsklädda rovdjuren som ständigt patrullerar området. Herr och Fru Koltrast brukar vara dom som först varnar med ett ganska gällt och skrikigt ”tjack-kick-ki-ki-ki-ki”. Familjen Nötväcka är heller inte sena med att varna om någon kommer för nära deras lägenhet med sina ljudliga ”tvätt-tvätt-tvätt”.
Under vinterhalvåret bor familjen Stare utomlands. De flesta tillbringar vintern i Storbritannien, ofta längs stränderna och i städernas parker. På det viset blir familjen flerspråkig. De kan härma ”Storspovens drillar”, ”Rödbenans ängsliga hamrande”, och ”Enkelbeckasinens tickande läte”. Likaså kan den härma ”Talgoxens enkla visa”. Ja, till och med den genomträngande tonen från en ”trafikpolis visselpipa”, som taget direkt från Londons rusningstrafik!
I makarna Stares sommarbostad under takskägget håller man snyggt och rent. Makarna hade 3 ljusblåa ägg i år som de båda hjälptes åt att ruva. De vågade knappt lämna sin bostad samtidigt. Medan den ena var ute och skaffade mat, stannade den andra hemma för att sköta övrig barnomsorg, inte minst städningen i den vanligtvis trånga bostaden.
Fem meter upp i ett alléträd, en lind - bebodde makarna Nötväcka sin lägenhet på andra året, de hade själva byggt om entrén till sin bostad. Den hade i år blivit mer anpassad till familjemedlemmarnas kroppsstorlek, alla vassa kanter hade tagits bort med hjälp av lergjutningar. Vårstädningen började i april månad och när familjen var i aktion såg det ut som om tyngdlagen vore upphävd!
Makarna Hackspett hade beslutat sig för att sätta barn till världen i år även de. Helt öppet visade de sin kärlek invid lövskogsdungarna. Herr Hackspett for runt som en svartvit blixt i den gamla asken och uppvaktade den kvickfotade fru Hackspett. Byggmästarfamiljen Hackspett som numera bor i lövskogen invid ån har lugnat ner sig betydligt sedan det stod klart att det inte gick för sig att störa andra familjer hur som helst. Alla snickeriarbeten är nu avslutade.
Den pälsklädda fru Ekorre blev helt plötsligt änka då hennes make blev överkörd av en bil. I ren desperation över att ha blivit lämnat ensam och gravid, lade fru Ekorre beslag på en av de största lägenheterna i området. Lägenheten var inte alls anpassad och barnsäker eftersom den hade tillhört familjen Uggla. Det var ett riskabelt boende. Och mycket riktigt, fru Ekorres veckogamla ungar påträffades en dag utanför bostaden och det var enbart med hjälp av vänliga händer som ungarna kom tillbaka in igen. Efter den händelsen bestämde hon sig för att flytta sina bråkiga ungar till en mindre lägenhet.
Ån med sina många lägenhetsalternativ har blivit ett mycket attraktivt område även för familjen Flugsnappare som också är skickliga jägare. Herr och fru Flugsnappare kom sent, de kom först när löven slagit ut och skogen redan stod grön. Herr Flugsnappare fick visa makan åtskilliga och tänkbara alternativ innan hon valde lägenhet, i ampeln på verandan. Den originella fru Flugsnappares främsta krav var att boet skulle ligga så att hon hade utsikt över omgivningen. Den för övrigt slarviga lägenheten bestod av gräs, hundhår, mossa och invävda bitar av cigarettpapper och snören. Med snabba vingfladder, helikopterflykt och allsköns luftakrobatik kunde man inte förväxla dom med någon annan familj i området.
I år hade familjen Skata flyttat över till grannens tomt på andra sidan ängen och nu byggde de en lägenhet högt uppe i toppen av ett resligt päronträd. Fru Skata satt uppe i toppen och tjattrade uppmuntrande medan maken kämpade och slet med en pinne inne i kronans snärje av grenar och kvistar. Det blev som det blev, ingen undkom familjens bråkiga ungar och släktingar. Och en tidig morgon blev det ett förfärligt liv. Skatungarna tyckte nämligen att lite spänning skulle sitta fint. Så de bestämde sig för att lämna hemmet medan grannens katt strök omkring nedanför bostaden. Alla skatföräldrarna i området blev hysteriska och hängde ilsket och tjattrande över den flyende katten.
En tid senare blev några av de utflugna skatungdomar frenetiska byggverksamheter mycket uppmärksammat. Medan andra inom släkten för länge sedan avslutat sina byggprojekt fortsatte samboungdomarna sitt byggande på en plats där det tyvärr inte fanns möjligheter att godkänna permanent bebyggelse. De mänskliga myndigheterna beviljade inget tillstånd bl a därför att platsen låg för nära deras egna bostäder. Men de optimistiska ungdomarna brukade arbeta när personalen var bortrest eller tidigt på mornarna innan personalen börjat för dagen.
Varken byggnadsförbud eller rivning gav några positiva resultat. Det blev ingen lugn stund denna sommar. Skatungdomarna bröt sig in och plundrade flera fågelbostäder i området. Man hade från förvaltningens sida hoppats på att ungdomarna till sist borde inse att det inte går att bygga speciella ungdomslägenheter sommartid, framför allt inte där byggnadsförbud råder.
Men så befolkas också området vid ån av djur och inte av människor. Vägen som skär genom bostadsområdet har tyvärr orsakat några olyckor med dödlig utgång. Fartvidunder brukar skörda sina offer både bland fåglar och hos de pälsklädda rovdjuren som ständigt patrullerar området. Herr och Fru Koltrast brukar vara dom som först varnar med ett ganska gällt och skrikigt ”tjack-kick-ki-ki-ki-ki”. Familjen Nötväcka är heller inte sena med att varna om någon kommer för nära deras lägenhet med sina ljudliga ”tvätt-tvätt-tvätt”.
Under vinterhalvåret bor familjen Stare utomlands. De flesta tillbringar vintern i Storbritannien, ofta längs stränderna och i städernas parker. På det viset blir familjen flerspråkig. De kan härma ”Storspovens drillar”, ”Rödbenans ängsliga hamrande”, och ”Enkelbeckasinens tickande läte”. Likaså kan den härma ”Talgoxens enkla visa”. Ja, till och med den genomträngande tonen från en ”trafikpolis visselpipa”, som taget direkt från Londons rusningstrafik!
I makarna Stares sommarbostad under takskägget håller man snyggt och rent. Makarna hade 3 ljusblåa ägg i år som de båda hjälptes åt att ruva. De vågade knappt lämna sin bostad samtidigt. Medan den ena var ute och skaffade mat, stannade den andra hemma för att sköta övrig barnomsorg, inte minst städningen i den vanligtvis trånga bostaden.
Fem meter upp i ett alléträd, en lind - bebodde makarna Nötväcka sin lägenhet på andra året, de hade själva byggt om entrén till sin bostad. Den hade i år blivit mer anpassad till familjemedlemmarnas kroppsstorlek, alla vassa kanter hade tagits bort med hjälp av lergjutningar. Vårstädningen började i april månad och när familjen var i aktion såg det ut som om tyngdlagen vore upphävd!
Makarna Hackspett hade beslutat sig för att sätta barn till världen i år även de. Helt öppet visade de sin kärlek invid lövskogsdungarna. Herr Hackspett for runt som en svartvit blixt i den gamla asken och uppvaktade den kvickfotade fru Hackspett. Byggmästarfamiljen Hackspett som numera bor i lövskogen invid ån har lugnat ner sig betydligt sedan det stod klart att det inte gick för sig att störa andra familjer hur som helst. Alla snickeriarbeten är nu avslutade.
Den pälsklädda fru Ekorre blev helt plötsligt änka då hennes make blev överkörd av en bil. I ren desperation över att ha blivit lämnat ensam och gravid, lade fru Ekorre beslag på en av de största lägenheterna i området. Lägenheten var inte alls anpassad och barnsäker eftersom den hade tillhört familjen Uggla. Det var ett riskabelt boende. Och mycket riktigt, fru Ekorres veckogamla ungar påträffades en dag utanför bostaden och det var enbart med hjälp av vänliga händer som ungarna kom tillbaka in igen. Efter den händelsen bestämde hon sig för att flytta sina bråkiga ungar till en mindre lägenhet.
Ån med sina många lägenhetsalternativ har blivit ett mycket attraktivt område även för familjen Flugsnappare som också är skickliga jägare. Herr och fru Flugsnappare kom sent, de kom först när löven slagit ut och skogen redan stod grön. Herr Flugsnappare fick visa makan åtskilliga och tänkbara alternativ innan hon valde lägenhet, i ampeln på verandan. Den originella fru Flugsnappares främsta krav var att boet skulle ligga så att hon hade utsikt över omgivningen. Den för övrigt slarviga lägenheten bestod av gräs, hundhår, mossa och invävda bitar av cigarettpapper och snören. Med snabba vingfladder, helikopterflykt och allsköns luftakrobatik kunde man inte förväxla dom med någon annan familj i området.
I år hade familjen Skata flyttat över till grannens tomt på andra sidan ängen och nu byggde de en lägenhet högt uppe i toppen av ett resligt päronträd. Fru Skata satt uppe i toppen och tjattrade uppmuntrande medan maken kämpade och slet med en pinne inne i kronans snärje av grenar och kvistar. Det blev som det blev, ingen undkom familjens bråkiga ungar och släktingar. Och en tidig morgon blev det ett förfärligt liv. Skatungarna tyckte nämligen att lite spänning skulle sitta fint. Så de bestämde sig för att lämna hemmet medan grannens katt strök omkring nedanför bostaden. Alla skatföräldrarna i området blev hysteriska och hängde ilsket och tjattrande över den flyende katten.
En tid senare blev några av de utflugna skatungdomar frenetiska byggverksamheter mycket uppmärksammat. Medan andra inom släkten för länge sedan avslutat sina byggprojekt fortsatte samboungdomarna sitt byggande på en plats där det tyvärr inte fanns möjligheter att godkänna permanent bebyggelse. De mänskliga myndigheterna beviljade inget tillstånd bl a därför att platsen låg för nära deras egna bostäder. Men de optimistiska ungdomarna brukade arbeta när personalen var bortrest eller tidigt på mornarna innan personalen börjat för dagen.
Varken byggnadsförbud eller rivning gav några positiva resultat. Det blev ingen lugn stund denna sommar. Skatungdomarna bröt sig in och plundrade flera fågelbostäder i området. Man hade från förvaltningens sida hoppats på att ungdomarna till sist borde inse att det inte går att bygga speciella ungdomslägenheter sommartid, framför allt inte där byggnadsförbud råder.