Aldrig mer

[JessicaRabbit]

Aldrig mer

Varför?
Snart finns du inte.
Snart är du borta.
Du har kämpat länge.
Kampen är snart över min älskling.
Då får du vila.
Vill hålla kvar dig men det går inte.
Vill kämpa men får inte.
Din glöd har slocknat.
Du blir uppäten.
Jag ser att tiden rinner ut.
Snart är dagen här då allt är slut.
Aldrig mer ska jag se dig le
Aldrig mer ska jag krama dig
Aldrig mer ett litet sms
Aldrig mer dricka kaffe med dig.
Aldrig mer älska med dig.
Aldrig mer ska du sitta i din soffhörna.
Aldrig mer ska du komma in genom dörren
Aldrig mer ska jag höra din hosta
Aldrig mer ska vi skratta med varann.
Aldrig mer får jag höra din röst.
Aldrig mer nånting.
Ofattbart. Och ändå.
Ändå längtar jag.
Längtar till slutet.
Varför?
För då är det äntligen över.
Den långa sorgen kanske får ett slut då?
Har sörjt så länge nu. Och hoppats och förtvivlat om vartannat.
Så jag längtar till slutet. Men jag fasar för det också.
Varför?
För då är det oåterkalleligt slut.
Och alla de där "aldrig mer" tillhör inte längre framtiden.
Då är "aldrig mera" nu.
Och cancern har vunnit ännu en kamp som vi aldrig kunde vinna.
Igen.
Varför?

[alice]

[Lover]

[JessicaRabbit]

Har aldrig skrivit nån dikt förut..

Men det var skönt att skriva av sig. Fast lite läskigt att blotta sina känslor så där..

[Millan]

Aldrig mer

Varför?
Snart finns du inte.
Snart är du borta.
Du har kämpat länge.
Kampen är snart över min älskling.
Då får du vila.
Vill hålla kvar dig men det går inte.
Vill kämpa men får inte.
Din glöd har slocknat.
Du blir uppäten.
Jag ser att tiden rinner ut.
Snart är dagen här då allt är slut.
Aldrig mer ska jag se dig le
Aldrig mer ska jag krama dig
Aldrig mer ett litet sms
Aldrig mer dricka kaffe med dig.
Aldrig mer älska med dig.
Aldrig mer ska du sitta i din soffhörna.
Aldrig mer ska du komma in genom dörren
Aldrig mer ska jag höra din hosta
Aldrig mer ska vi skratta med varann.
Aldrig mer får jag höra din röst.
Aldrig mer nånting.
Ofattbart. Och ändå.
Ändå längtar jag.
Längtar till slutet.
Varför?
För då är det äntligen över.
Den långa sorgen kanske får ett slut då?
Har sörjt så länge nu. Och hoppats och förtvivlat om vartannat.
Så jag längtar till slutet. Men jag fasar för det också.
Varför?
För då är det oåterkalleligt slut.
Och alla de där "aldrig mer" tillhör inte längre framtiden.
Då är "aldrig mera" nu.
Och cancern har vunnit ännu en kamp som vi aldrig kunde vinna.
Igen.
Varför?

Åhhhhhhhhhhhhh

[Lover]

Har aldrig skrivit nån dikt förut..

Men det var skönt att skriva av sig. Fast lite läskigt att blotta sina känslor så där..

oj var det du som skrivit den? jättefin men sorglig, duktig du är!

[JessicaRabbit]

oj var det du som skrivit den? jättefin men sorglig, duktig du är!

Jag hittade på den medan jag skrev så att säga..

Och allt är sant. Den handlar om min gubbe som är döende...

[Skorpan]

Mina tårar kom här när jag läste den,,,,finns inget mer att säga

[JessicaRabbit]

[Lover]

Jag hittade på den medan jag skrev så att säga..

Och allt är sant. Den handlar om min gubbe som är döende...

Nej är det sant nu vart den ännu jobbigare att läsa
blev helt ställd, vet inte riktigt vad jag ska säga! skickar massa

[JessicaRabbit]

Nej är det sant nu vart den ännu jobbigare att läsa
blev helt ställd, vet inte riktigt vad jag ska säga! skickar massa

Men vad gulliga ni är

Det behövs inte att du säger nåt Lover..bara att få skriva ner det här var en lättnad.

[Nova]

Åh, Jessica... Jättefin dikt! Usch vad jobbigt du/ni har det...

[alice]

[Lover]

Men vad gulliga ni är

Det behövs inte att du säger nåt Lover..bara att få skriva ner det här var en lättnad.

Jag vart lite chockad här, kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara..

[JessicaRabbit]

Jag vart lite chockad här, kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara..

Nej det kan man inte förrän man upplever det själv...men det är en ständig bearbetning. 1,5 års ständiga känslostormar..chock, ilska, förtvivlan, hopp, förtvivlan, hopp..oro..förtvivlan..osv. Slutligen accepterandet av det oundvikliga. Sen tar man vara på det man kan så länge man kan..under tiden väntar man på slutet.

Inte meningen att chocka någon med den dikten..behövde skriva av mej lite - inte trodde jag att det skulle vara så många som läste den..