Tweet
Natten är tyst och jag ligger helt still i min säng och lyssnar på ekot och alla skuggor på mina väggar som talar till mig. Jag ser ingen i närheten, ingen hjälte som kan rädda mig eller trösta mig när jag gråter. Tårarna som aldrig tar slut. Jag trodde att jag skulle få känna på kärlek. Men kärlek är bara en lust i förklädnad.
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Hej, jag är riddaren som skyddar människor från natten.”
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Vad kan jag göra för dig? Vad är det du behöver?”
”Jag behöver din hjälp, se mig, känn min smärta, och hör mina tårar.”
”Åh, lilla flicka, vad kan jag göra? Jag vet inte hur jag kan rädda dig, för jag kan bara rädda det goda.”
”Snälla herrn, jag behöver din hjälp för att hitta min väg. Jag behöver bli räddad från den mörka natten som blockerar alla ljusa dagar.”
”Jag är ledsen för din skull, mitt barn, men solen ska skänka sina strålar till dig och värma din snövita kropp.”
”Snälla herrn, hjälp mig.”
”Jag är ledsen, mitt barn, jag kan inte rädda dig. Du måste rädda dig själv.”
Riddaren kunde inte rädda mig, ej heller trösta min smärta, han gick bara ifrån mig, och lämnade mig helt ensam. Vad kan jag göra nu? Vem vill rädda mig från mig själv?
”Hallå? Hallå?”
Jag hör ett eko. Någon kommer att rädda mig och ta mig härifrån.
”Hallå? Hallå?”
”Vem är där uppe? Visa dig för mig.”
”Hej, jag är spindeln, änkan som har förlorat sin man.”
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Var är du, mitt kära barn, för jag kan inte se ditt ansikte.”
”Jag är här nere i den mörka brunnen, en fånge från mitt eget liv.”
Änkan kom till mig, spann sitt nät hela vägen ned, och hennes nät blänkte så starkt i mina mörka ögon, det stack som tusen svärd i ett slag.
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Jag är ledsen, mitt kära barn, jag kan inte rädda dig från ditt liv, jag är alldeles för liten för att ens göra en liten skråma”
”Snälla änkan, kan du inte hjälpa mig? Bara ett bett från dig, och jag somnar i all evighet.”
”Nej, jag tänker inte göra det, jag tänker inte låta dig sova. Nej, jag tänker inte rädda dig. Du måste rädda dig själv.”
Hon klättrade tillbaka upp på sitt nät och gick iväg med skam. Vad kan jag göra nu? För jag kan inte rädda mig själv. Om riddaren inte vill hjälpa mig och inte heller änkan, då måste det finnas någon annan.
”Hallå?” Sade en röst långt borta. Det var den ljuvaste stämman jag någonsin hört.
”Hallå?” Svarade jag, ett hopp om att det skulle hjälpa mig.
”Vem är det som är där nere? Dina ögon lyser inte som mina.” Sade rösten.
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Hej, jag är demonen som gömmer sig från ljuset.”
”Varför är du där nere, helt ensam?” frågade demonen.
”Jag väntar på hjälp, så snälla, rädda mig från livet.”
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Mitt fina barn, jag måste gå nu. Ljuset börjar komma, jag känner det över min rygg och då kommer mitt demoniska kött att brinna och jag kommer ej igen.”
”Snälla demon, kan du hjälpa mig ut härifrån?”
”Ledsen, mitt fina barn, dina ögon lyser inte som mina. Jag kan inte se vem jag talar till, så nu måste jag gå. Min rygg brinner och ljuset växer.”
”Nej, snälla demon, hjälp mig! Rädda mig, så att jag en dag kan se ljuset.”
”Jag önskar att jag kunde, mitt mörka barn, men jag kan inte rädda dig, du måste rädda dig själv.”
Demonen sade inget mer, han bara försvann. Jag är fast här nere i den här djupa brunnen, fångad i mörkret. Riddaren, änkan och ej heller demonen ville inte och kunde inte hjälpa mig. Så jag får sitta här, vänta på ljuset. Jag är rädd att det inte når mig, så jag kommer att drunkna i mina egna tårar och i misär, gråter tills jag dör i all evighet.
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Hej, jag är riddaren som skyddar människor från natten.”
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Vad kan jag göra för dig? Vad är det du behöver?”
”Jag behöver din hjälp, se mig, känn min smärta, och hör mina tårar.”
”Åh, lilla flicka, vad kan jag göra? Jag vet inte hur jag kan rädda dig, för jag kan bara rädda det goda.”
”Snälla herrn, jag behöver din hjälp för att hitta min väg. Jag behöver bli räddad från den mörka natten som blockerar alla ljusa dagar.”
”Jag är ledsen för din skull, mitt barn, men solen ska skänka sina strålar till dig och värma din snövita kropp.”
”Snälla herrn, hjälp mig.”
”Jag är ledsen, mitt barn, jag kan inte rädda dig. Du måste rädda dig själv.”
Riddaren kunde inte rädda mig, ej heller trösta min smärta, han gick bara ifrån mig, och lämnade mig helt ensam. Vad kan jag göra nu? Vem vill rädda mig från mig själv?
”Hallå? Hallå?”
Jag hör ett eko. Någon kommer att rädda mig och ta mig härifrån.
”Hallå? Hallå?”
”Vem är där uppe? Visa dig för mig.”
”Hej, jag är spindeln, änkan som har förlorat sin man.”
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Var är du, mitt kära barn, för jag kan inte se ditt ansikte.”
”Jag är här nere i den mörka brunnen, en fånge från mitt eget liv.”
Änkan kom till mig, spann sitt nät hela vägen ned, och hennes nät blänkte så starkt i mina mörka ögon, det stack som tusen svärd i ett slag.
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Jag är ledsen, mitt kära barn, jag kan inte rädda dig från ditt liv, jag är alldeles för liten för att ens göra en liten skråma”
”Snälla änkan, kan du inte hjälpa mig? Bara ett bett från dig, och jag somnar i all evighet.”
”Nej, jag tänker inte göra det, jag tänker inte låta dig sova. Nej, jag tänker inte rädda dig. Du måste rädda dig själv.”
Hon klättrade tillbaka upp på sitt nät och gick iväg med skam. Vad kan jag göra nu? För jag kan inte rädda mig själv. Om riddaren inte vill hjälpa mig och inte heller änkan, då måste det finnas någon annan.
”Hallå?” Sade en röst långt borta. Det var den ljuvaste stämman jag någonsin hört.
”Hallå?” Svarade jag, ett hopp om att det skulle hjälpa mig.
”Vem är det som är där nere? Dina ögon lyser inte som mina.” Sade rösten.
”Hej, mitt namn är Bell, kan du hjälpa mig att hitta rätt väg?”
”Hej, mitt namn är Jill, kan du hjälpa mig att rädda mig själv?”
”Hej, mitt namn är Amber, kan du hjälpa mig med min smärta?”
”Hej, mitt namn är Megan, kan du se mig genom mörkret?”
”Hej, jag är demonen som gömmer sig från ljuset.”
”Varför är du där nere, helt ensam?” frågade demonen.
”Jag väntar på hjälp, så snälla, rädda mig från livet.”
”Hej, mitt namn är Bell, Jill, Amber och Megan. Och jag är det schizofrena tänkandet hos den riktiga jag, Sally.”
”Mitt fina barn, jag måste gå nu. Ljuset börjar komma, jag känner det över min rygg och då kommer mitt demoniska kött att brinna och jag kommer ej igen.”
”Snälla demon, kan du hjälpa mig ut härifrån?”
”Ledsen, mitt fina barn, dina ögon lyser inte som mina. Jag kan inte se vem jag talar till, så nu måste jag gå. Min rygg brinner och ljuset växer.”
”Nej, snälla demon, hjälp mig! Rädda mig, så att jag en dag kan se ljuset.”
”Jag önskar att jag kunde, mitt mörka barn, men jag kan inte rädda dig, du måste rädda dig själv.”
Demonen sade inget mer, han bara försvann. Jag är fast här nere i den här djupa brunnen, fångad i mörkret. Riddaren, änkan och ej heller demonen ville inte och kunde inte hjälpa mig. Så jag får sitta här, vänta på ljuset. Jag är rädd att det inte når mig, så jag kommer att drunkna i mina egna tårar och i misär, gråter tills jag dör i all evighet.
Comment