Ett farväl

[JessicaRabbit]

Ett farväl



Fem i tolv.

Klockan tickar fortare nu.
Bara ögonblick kvar till slutet.
Nyss satt vi här och drack kaffe.
Nu är du på väg
Till din sista anhalt innan evigheten.
Det går för fort!
Snälla, gå inte än!
Mitt hjärta skriker men jag säger inget.
Bara kramar om dig och viskar
”Hör av dig”
Du kramar mej stilla. Dina sorgsna ögon tittar på mej
ett kort ögonblick. Jag ger dig en kyss på kinden
Och du säger
”Jag ringer nån dag”.
Jag nickar och säger hej då.
Sen går du.
För sista gången går du nerför min trapp.
För sista gången åker du iväg.
Hela mitt jag vet.
Jag får aldrig se dig mera.
Du är så sjuk, så svag.
En säng väntar på dig.
Där ska du tillbringa dina sista dagar.
Fem i tolv är klockan.
Det går snabbt nu.
När klockan slår tolv är det slut.
Väntan.
Hopplöshet.
Ängslan.
Tomhet.
Vi har sagt hej då.
Så banalt.
Inget hollywoodslut precis.
Inga tårdrypande farväl
Bara en kram och ett hejdå.
Och så gick du.
Och lämnade mej kvar.
Fem i tolv.
Säg mig någon:
Hur går man vidare????

[Nova]

Åh, vännen.....

[Millan]

Åhhh...känner med dig...är med dig....finns för dig
...
kramar om dig

[alice]

Kram gumman...du vet att vi finns här

[Lover]

Du skriver så underbart bra, du borde verkligen samla dom och ge ut en bok sen som du tillägnar din käresta!
Ögonen tåras varje gång!

[alice]

Du skriver så underbart bra, du borde verkligen samla dom och ge ut en bok sen som du tillägnar din käresta!
Ögonen tåras varje gång!

Kan bara hålla med....

[Skorpan]

Ett farväl



Fem i tolv.

Klockan tickar fortare nu.

Bara ögonblick kvar till slutet.
Nyss satt vi här och drack kaffe.
Nu är du på väg
Till din sista anhalt innan evigheten.
Det går för fort!
Snälla, gå inte än!
Mitt hjärta skriker men jag säger inget.
Bara kramar om dig och viskar
”Hör av dig”
Du kramar mej stilla. Dina sorgsna ögon tittar på mej
ett kort ögonblick. Jag ger dig en kyss på kinden
Och du säger
”Jag ringer nån dag”.
Jag nickar och säger hej då.
Sen går du.
För sista gången går du nerför min trapp.
För sista gången åker du iväg.
Hela mitt jag vet.
Jag får aldrig se dig mera.
Du är så sjuk, så svag.
En säng väntar på dig.
Där ska du tillbringa dina sista dagar.
Fem i tolv är klockan.
Det går snabbt nu.
När klockan slår tolv är det slut.
Väntan.
Hopplöshet.
Ängslan.
Tomhet.
Vi har sagt hej då.
Så banalt.
Inget hollywoodslut precis.
Inga tårdrypande farväl
Bara en kram och ett hejdå.
Och så gick du.
Och lämnade mej kvar.
Fem i tolv.
Säg mig någon:
Hur går man vidare????

Finns inget att tillägga..du beskriver det så fint. Mina tårar får du men inte av det du skrev utan vad jag känner för dig

[Fjällis]

Gråter. Finns ingen tröst. Inga ord.

Stor till dig.

[TequilaLady]

[msfantasia]

[Vickan]

Åh..JR..Önskar jag kunde göra något!!

[JessicaRabbit]

Tack alla! Vi fick iaf en sista dag tillsammans - men hur det blir nu vet jag inte. Han pratade med läkaren igår em och skulle bli inlagd idag på fm. Han får inte behålla varken mat eller vätska längre och behöver dropp. Jag kan ju ha fel, men det känns som om jag aldrig mer får se honom. Han lovade ringa från sjukhuset nån dag men det kommer han troligtvis inte att göra. Och jag tvivlar på att de bara vätskar upp honom och sen skickar hem honom. Nej, han blir nog kvar där nu.

Hade föredragit att få vara vid hans sida sista tiden med, men det får jag inte. Så nu står jag utanför. Det är svårt!

[alice]

Tack alla! Vi fick iaf en sista dag tillsammans - men hur det blir nu vet jag inte. Han pratade med läkaren igår em och skulle bli inlagd idag på fm. Han får inte behålla varken mat eller vätska längre och behöver dropp. Jag kan ju ha fel, men det känns som om jag aldrig mer får se honom. Han lovade ringa från sjukhuset nån dag men det kommer han troligtvis inte att göra. Och jag tvivlar på att de bara vätskar upp honom och sen skickar hem honom. Nej, han blir nog kvar där nu.

Hade föredragit att få vara vid hans sida sista tiden med, men det får jag inte. Så nu står jag utanför. Det är svårt!

Varför får du inte det....är det han som inte vill

[JessicaRabbit]

Varför får du inte det....är det han som inte vill

Nej det vill han inte. Och det har jag vetat från början. När han tog bort den första tumören i högra lungan för ett år sedan, låg han inlagd i 2 månader och jag fick inte vara där. Bara hans äldsta dotter fick vara där. Han utbad sig om att få vara ifred. Vad annat kan man göra än att respektera det?

Nu är min största skräck att ingen ska meddela mej när han går bort. Förra gången gick jag här hemma och visste inte om han levde eller var död. Men jag har talat om för honom hur hemskt det var och han har lovat att jag ska bli meddelad. Men jag har onda aningar....

För ända sen vi träffades för fem år sedan har jag känt på mej att han en dag skulle försvinna och jag kommer aldrig att få veta vad som har hänt. Den känslan är otäck!

[TequilaLady]

Tack alla! Vi fick iaf en sista dag tillsammans - men hur det blir nu vet jag inte. Han pratade med läkaren igår em och skulle bli inlagd idag på fm. Han får inte behålla varken mat eller vätska längre och behöver dropp. Jag kan ju ha fel, men det känns som om jag aldrig mer får se honom. Han lovade ringa från sjukhuset nån dag men det kommer han troligtvis inte att göra. Och jag tvivlar på att de bara vätskar upp honom och sen skickar hem honom. Nej, han blir nog kvar där nu.

Hade föredragit att få vara vid hans sida sista tiden med, men det får jag inte. Så nu står jag utanför. Det är svårt!

Usch, jag vet precis hur det känns fast det var ju inte samma anledning för mig dock, men känslan är nog nästan densamma skulle jag tro.
Skitjobbigt, men du vet... det blir bättre. Och så finns vi ju här och du kan alltid ringa om du vill.