Anekdoter och fadäser ur våra brokiga liv...

[bb04_Uggel]

Lina går på nåt ....

[Eniro]

självklart går hon på något... sina fötter...

[krili]

Hon går knappast på sina fötter...hon går däremot på marken/golvet/sängen eller annan valfri plats.

[ER]

Sockerfall..

[bb04_msfantasia]

Hon erkänner ju själv att hon snortar och att hon vill ut och göra det

[bb04_parabola]

Lina är ett obehandlat d**p-barn - sorgligt men i 26 år har hon klättrat på vägarna, mentalt accelererad etc....som sagt var sorgligt!

[bb04_luckystrike]

det är därför hon sväller upp så jädrans mycket hon har inte fått i sig nå fjutt på ett tag

[Subba]

Anekdoter och fadäser ur våra brokiga liv...

Det här tänkte jag att det skulle bli en samlingtråd där vi kan dela med oss av berättelser som vi alla kan få skratta gott åt.

Glöm inte att ett gott skratt förlänger munnen!!!

[Subba]

Jag gör så nu att jag klistrar in mina inlägg här, de där jag berättar om mina egna krumsprång och de där jag citerar Mior i tråden...

Klistrar in Miors inlägg...

ok

en gång för ca ett år sen var jag i haninge centrum, tidigt, kl var bara 9.00 hade varit på apoteket.

gick förbi djuraffären, utanför stod massor av lådor, men tänkte jag stackars stackars små gulliga djur, kollade mig snabbt omkring, tog en liten låda, inte så liten, men så att den fick plats i min vagn, som jag har för att bära hem saker pga reumatism

jag gick hem, kände mig som en riktig tjuv, men samtidigt så himla ädel, för att jag lyckats rädda några stackars gulliga små djur, på hemvägen hade jag vilda fantasier, det kanske var fåglar, små gulliga råttor, eller en hamster.

pratade lugnande med dom hela vägen hem, ja ni ska få ett riktigt bra hem osv, hjärtat pickade av förväntning, kom hem, bäddade först i tvättkorgen åt dom, dom fick ett varmt täcke i botten, kissarna smög omkring och var nyfikna, det pirrade i hela kroppen av nyfikenhet,

jag fixade en liten vattenskål, och bäddade lite till

nu kom det stora ögongblicket när jag skulle öppna kartongen, och ta fram och rädda det eller dom små ulliga djuren

tog en sax, blundade, stack in handen och sa:komsi komsi, ni behöver inte vara rädda,

kände nåt fasansfullt, först massa jord, sen någonting som krälade, mkt som krälade. öppnade ögonen och skreeeeeeeeek av fasa

hela kartongen var full av mjölmaskar, vita äckliga snuskiga maskar, jag skreeeeek, jag har insektsfobi, grät, för jag hade slitit så, kissarna sprang och gömde sig under sängen

satte på mig skyddskläder, rusade nerför trapporna och kastade ut dom vidriga krypen i buskarna, rusade in, ringde särbon, fick erkänna att jag tjuvat en kartong

inte kunde jag gå tillbaka heller, eftersom jag stulit dom

reptilerna fick ingen mat den veckan

[Subba]

Klistrar in en Mior till:



sockerkaka

första gången, skulle göra en fin enligt ett recept

då stod det LÄTT sockerkaka, då trodde jag att den var LÄTT att göra, så jag gjorde den, bjöd in halva gransskapet, så stolt, när vi skulle äta den var den som en cementklump, det var en light sockerkaka, utan fett......

andra gången tänkte jag, nu ska jag göra en riktig sockerkaka, ingen himla lightvariant, hittade ingen form, letade, hittade en urtjusig tupperware form i PLAST

satte in den, berättade för sonen och hans flickvän, att snart, skulle dom få njuta

men sen började det stinka, då hade ju hela formen smält ner i hela ugnen, det hängde stela plast stänger liksom i drivor, hård smält plast blev det när vi skulle ta ut den, vilket då inte gick, eftersom hela jävla formen hade smält, mitt i den där slemmiga smeten av plast låg det en god sockerkaka

tyvärr gick inte den heller att äta, och plasten tog nog en vecka att få bort, vi fick hugga bort plast trådarna med hammare

[Subba]

...och den om Miors besök på MQ..

i somras

jag drar den också, när jag ändå håller på

var inne på MQ en vacker sommardag, ösregn, och hittade en jättecool kjol, limegrön med tre lager tyg liksom, provade den, stod där och tyckte att jag var rätt snygg i den

men den hade två jättelånga band, smala band, som jag inte fattade vad dom var till för

tänkte, det kanske är en sån där kjolhängare,

gick fram till kassan, och frågade, vad är det för långa band?? vad är dom till för?? är det för att kunna hänga upp kjolen snyggt??

kjolen sa expediten då, och såg ut såhär

ja sa jag, kjolen

nä, det är ingen kjol, det är en volangtop, oooo000000ps tänkte jag

och för att skoja till den enorma pinsamheten i stämningen sa jag;: smile du är med i dolda kameran!!!!!

men jag har haft den som kjol, och jag stötte på en annan tjej som också hade den som kjol



sen några veckor senare var jag där för att köpa juklappar, ja jag vet, jag är lite tossig, men då var det samma exp såg jag, tyvärr för sent, när jag kläcker ur mig, kan du slå in den, det är en julklapp??

hon såg nästan rädd ut.

[Subba]

Nu ska jag vara tråkig och berätta något som jag redan har berättat, men hoppas att det åtminstone finns någon som inte har hört det...



Det var 1992 och jag var genom arbetsförmedlingen anmodad att arbeta på ett sånt där dagsländeföretag som var sponsrat av dem. Svenska Telefoninkasso hette eländet och jag vantrivdes som 17.

Nåväl, efter några månader så skulle personalen från arbetsförmedlingen komma på studiebesök och efter visningen så satt vi i fikarummet.
Stämningen var mycket stel. Kaffet dracks under så gott som total tystnad.

Jag satt och försökte se förståndig ut och torkade mig så diskret jag kunde om munnen för att få bort flagorna av wienerbröd som jag, i likhet de andra hade i ansiktet...

- Ooo, vilka goooda wienerbröd! Det var en av våra besökare som försökte sig på en konversation.

- Jaaaa, jag brukar alltid gå bakom disken och direkt in i bageriet till Fager (konditorn) själv! Och så brukar jag krama om honom och då får jag alltid lite extra gott på wienerbröden!

Alla log stelt och förstående medan jag, som satt försjunken i min kaffekopp, fick en vision av en jättelik kaviartub framför ögonen.

- Jamen, vad är det då han har på wienerbröden om det kommer när man kramar på honom, frågade jag med villrådig stämma.

Ridå.

Samtliga i rummet föll ihop i skrattparoxysmer, utom jag då förstås.
Jag suckade djupt inombords och ansträngde mig för att se ut som jag verkligen hade försökt vitsa till det.

En av handläggarna från Arbetsförmedlingen pekade dessutom på mig och kved fram mellan tårarna att " Det kom från fel person!" och det där grubblar jag än idag på.

[zappe]

Hmm...en fin start på ditt korståg mot mior.

Hur länge har ni varit osams?

[JessicaRabbit]

Hahahaahahah, underbart att få återuppleva dessa härliga anekdoter!

Härligt Subba, att du lyckades med att kopiera! Bra jobbat tjejen!

Återkommer jag med om ett litet, litet tag med mina gamla anekdoter..!

[Subba]

Eftersom jag känner ett starkt behov av avgiftning nu så tänkte jag att jag skulle lätta upp min egen stämning åtminstone med att berätta en av mina räligaste fadäser genom åren..

Jag och gubben tog hand om ett korgmakeri strax utanför vår lilla ort för några år sedan, medan ägarna tog en välförtjänt semester.

Detta innebar att vi också bodde i deras hus och tog hand om deras vovvar och det var för all del rätt trevligt.

Tyvärr så var de grannar med Gurra.
Gurra var en sällsynt otrevlig gubbe, mansgris ut i fingerspetsarna och beskäftig och dominant som bara den.
Med andra ord; exakt en sån karl som jag avskyr. Han hade definitivt platsat på min "lista".

Jag var ensam i korgmakeriet om dagarna eftersom Jonas jobbade då och jag målade
korgar och fick ideligen besök av gaphalsen Gurra. Blääk!

Så en gång när jag satt som bäst och jobbade så kom han och började babbla ännu
mer intimt om saker och ting och jag kände hur knogarna vitnade om penseln jag höll i.

Blablabla...fruntimmer hit och fruntimmer dit och blablabla...

Hans svada tog aldrig slut så jag försökte mig på att koppla bort den så gott det gick.

Så började han berätta om hur otroligt jobbigt han hade och plötsligt ställde han frågan:

- Du vet väl vad jag har gått igenom?

- Jaa, jo... och det är klart att man blir lite bränd efter nåt sånt, svarade jag i ett krampaktigt försök att verka trevlig..

Då tystnade äntligen Gurra och jag antog att han stod och funderade på något nytt men så vände han tvärtom och gick sin väg.

Så skönt, tänkte jag lättat och en halvtimme av ostörd frid flöt förbi..

Tills jag kom ihåg vad korgmakeriet ägare hade berättat för mig, nämligen att Gurras fru och barn hade brunnit inne några år tidigare...

*harkel & skrap*